Tur i oturen
2012-03-19
Ibland blir man sådär hopplöst irriterad på sig själv. Jag vet liksom att jag planerar för mycket och då blir man ju lätt besviken. Familjen skickade ett mail på lördag och sa att dom tänkte matcha (välja) med den andra au pairen och att det inte hade något med mig att göra utan de hade börjat intervjua henne först. Blev skitbesviken först, men hur tur kan man ha? Använde min kontrollerande personlighet till attk klura ut vad det var jag gillade med just den familjen. Jag kom fram till läget, poolen och att dom hade hund... Inte direkt något som man inte kan hitta hos någon annan familj.
Så nu blir det nya tag, att bara att vänta - är inte så bra på det om man säger så..
En kompis har också halkat in på au pair banan vilket gör mig väldigt glad, givetvis för hennes skull men även för min egen. Vem förstår liksom spänningen, nervositeten, glädjen och det faktum att mycket av ens totala tankar går till allt som rör au-pairandet bättre än någon som faktiskt får igenom det själv? Båda har suttit som lyriska små flickor som just fått en kyss av Justin Bieber och bara pratat igenom allt. Underbart värre att nån är i samma situation. Tror också min pojkvän tycker detdå kanske allt prat om matchningar och barn (och även det faktum att jag ska åka)inte alltid är superintressant då han egentligen vill spela starcraft och kolla på casts.
Det ser ju inte allt för pjåkigt ut!
0 Comments
Trackback