alexandranielsens

Ja, nu säckar jag snart i sängen av trötthet. Ett skoningslöst flyg på 9 timmar från München varav mindre än en spenderades sovandes blandat med en morgon som började 5.30 kan vara orsaken. Om man får gissa lite. Nu är iaf klockan 10.30 em medan min kroppsklocka är 4.30 am så jag har nästan dygnat!

Hade ett brutalt jobbigt avsked med familjen på Landvetter, men det jobbigaste var nog när planet lyfte, då fanns det ingen återvändo. Mötte iaf upp 3 svenskar till som jag flög med, jättetrevliga och så kändes det ganska tryggt också :)

Väl framme så åkte vi en minibuss till hotellet med ett gäng tyskar och överblickade Manhattans siluett i mörkret, att säga att det var mäktigt är ett understatement. Hotellet är mysigt och jag tog ett kvällsdopp i poolen med Emma, en av svenskarna, vilket var ganska välbehövligt i den extremt fuktiga värmen som är här. Imorgon blir det upp vid 6 och göra samma sak, sen utbildning och efter det en tour i NY! Så då blir det riktiga bilder, blir inte så bra när man gör det här från mobilen :)

Mina IBskills har gjort nytta då jag fick till projektet bra på ganska minimal tid. Igår var det hektiskt från att jag vaknade tills jag äntligen somnade(vilket säger ganska mycket med tanke på att jag sovit 5 timmar).

Packningen gjordes klart på ungefär 3 timmar, tror faktiskt att jag har några kilo under gränsen!

Nu sitter jag och dricker kaffe och väntar ut tiden... Pappa kommer om en halvtomma och 8 bär det av mot Landvetter, 12 lyfter jag. Grejen är att jag inte fattar att jag ska åka och vara bort i ett år, tror kanske kroppen gör det men hjärnan strejkar.

Jäklar vad jag ogillar den här appen för tillfället... Dagarna försvinner alldeles för fort och jag har knappt hunnit göra något. Nu har några presenter införskaffats men har några kvar som jag förhoppningsvis kan hitta på Ullared idag.

De 4 dagar som gått har jag bara flängt fram och tillbaka för att hinna träffa alla innan jag åker. Har hunnit med mitt första riktiga hejdå idag, kunde inte riktigt stoppa tårarna, kommer sakna min fina Julia!

Försökte komma igång med packningen men hälften( se: 4/5) ligger på tvätt så får bli att göra på söndag ( dagen innan... Jag brukar vara packad och klar en vecka innan annars x). Har även mitt projekt att skriva som jag ärligt talat kom på igår att jag måste göra, men jag har fått bilder av familjen så borde gå ganska fort att få klart!

Nu får jag kasta i mig latten så jag hinner med tåget!

Ja, nu är det overkligt nära - 1 vecka. För ett år sen satt jag på en brygga i Norge och bestämde att det är det här jag verkligen vill göra (fast det har varit en dröm i många år) och nu äntligen är det 7 dagar kvar. 7 jäkla dagar. 7 dagar som bara kommer springa iväg. 7 dagar fyllda av glädje, tårar och avsked. Herregud.

Alla frågar hur det känns att åka snart och jag tycker ärligt talat det känns asjobbigt. Inte för att jag inte ser fram emot det eller har ändrat mig men just för att det är så jobbigt att säga hejdå, speciellt till pojkvännen.

Nu har jag iallafall en vecka där jag kommer flänga fram och tillbaka och egentligen ska fixa alla småsaker men som för mig betyder fixa typ allt.. Framförhållning var det va? Har haft någon spärr när det kommer till att fixa allt; presenter, packning och ordna alla papper och sånt. Så nu är det väl också dags att börja komma igång med att blogga, ville gärna för min egen skulle börja lite när jag började ansöka men nu får jag börja lite på riktigt!