alexandranielsens

Hade ett gråtparty i bilen med mig själv idag. Man sitter där och så kommer den där låten på, den där låten som man vet handlar om mig. Den låt som beskriver precis hur man känner. Och då kommer alla känslorna på en och samma gång, som gyllene tider så fint sjunger. Man skrattar för man är så lycklig, det här året har varit så fantastiskt så man vet liksom inte vad man ska göra av all lycka, den kommer ut som tårar. Samtidigt är man så otroligt ledsen, det här är ett kapitel i mitt liv som snart är slut och man vill bara lägga ifrån sig boken och stanna tiden. Det liv jag lever nu kommer jag aldrig få tillbaka. Kvällarna efter jobbet med tjejerna, våra spontana roadtrips, alla mysiga stunder med barnen, att bara kunna gå över gatan till Olivia, och så mycket mer.
Att acceptera att allt snart är slut är så otroligt svårt, att allt detta snart kommer vara minnen som man tänker tillbaka på när det är som kallast. Samtidigt vill man inte gräva ner sig i det heller för då missar man nuet. Det är en mycket fin balansgång och just nu vinglar jag en jävla massa.